IQ-fiskpinne

Jag har tidigare sagt att jag inte är särskilt smart. Men nog är jag smartare än dom personer som gör kylskåpsmagneter. Hur i helvete kan man göra en stor ful magnet, och dessutom misslyckas med den? När man gör en stor blaffa som föreställer ett hus eller vad tusan det nu kan vara, som ska sitta på ett kylskåp någonstans i världen, hur kan man misslyckas? Det undrar kanske du, det undrar jag. Dessa icke begåvade personer har alltid för svaga, alternativt för små, alternativt för få magneter på baksidan. Detta resulterar i att magnetjäveln inte ens kan hålla uppe sin egen vikt. Och där ska man alltså sätta fast sina små lappar om vilken mat man ska köpa, vilka kläder man hade på sig igår och vem man helst av allt inte vill träffa på stan. Jag blir lika förbannad när dessa lappar sitter nere på golvet för magneten glidit ner. Och inte hjälper det att ta bort lapparna som sagt... jag kan inte räkna hur många magneter jag "tappat". Hade dom varit mina hade jag slängt dom i grannkärringens brevlåda, men eftersom det är min mors är det bästa att "råka tappa" dom så dom går sönder.. Jag ska byta jobb, jag ska börja göra kylskåpsmagneter på heltid och förbättra världen!

Så var det med det.

HoeJoe

Det var så roligt, jag måste skratta..

Det kom en trekantig gubbe in.

Nej det gjorde det inte. Men det är så hystersikt roligt varje gång någon kommer in och ska växla tillbaka omanska rial till svenska kronor. Jag jobbar förstår ni på Forex bank, en bank är ett seriöst ställe, aja, någorlunda iaf. Var gång det dock kommer in en dam eller herre som vill växla tillbaka sina omanska rial och har med sig deras ören fnissar jag som en liten flicka. Jag blir högröd i ansiktet och kan inte titta på kunden. Jag mumlar bakom rutan jag sitter "Tyvärr, denna sedel kan jag inte ta emot, det är Baisa och ungefär likvärdigt med våra ören." Det uttalas som svenskans bajsa och därför blir det så fnissigt när någon antingen frågar efter dom, eller vill växla tillbaka.
Det är sjukt barnsligt och töntigt, men jag gillar't!



Så var det med det.

HoeJoe

Tillfälligt avbrott

Är det inte väldigt roligt när den skylten kommer upp på TV:n? Man sitter insjunken i ett program, och precis när det är som mest spännande bryts allt och det tar en stund, sen kommer det en text och ibland en finurlig bild som talar om att det är tillfälligt avbrott.
Jag sitter och småler varje gång det händer, för jag ser i mitt inre hur dom som jobbar med det där skriker och härjar, springer och svettas. Panik över hela tv-husen. Dom rycker i sladdar, knåpar och letar fel. Och där sitter jag i min soffa och fnissar. För det är inte mitt problem, jag behöver inte göra nått, jag blir servad av någon jag inte ens ser.
När det gått lite för lång tid innan dom fått iordning på allt brukar jag övergå från skadeglädje till irritation. Då funderar jag på om dom helt enkelt inte alls har panik utan någon ropar "Kafferast". Och så springar alla iväg till fikarummet och på vägen utan petar till 14-åriga praokillen Pelle och säger i förbifarten "Nu fick du ett problem att bita i, du är välkommen på bulle i fikarummet när detta är löst! Dags för dig att visa vad du lärt dig."
Fast då är det fortfarande lite roligt, eftersom Pelle får sitta och svettas istället. Och hans panik och fumliga tonårsfingrar gör det bara värre. När han sedan kommer hem och får frågan hur dagen var, stirrar han bara tomt, går och lägger sig och är sjuk nästa dag.

Så var det med det.

HoeJoe

Jag tröttnade

Litet tillägg till förra inlägget..

Igår slog ner ett barn. En pojke på ungefär 8 år. En rak höger så var han nere. Sen sprang jag. Med en arg farsa och en fet morsa efter mig. Men det var så rätt. Denna unge har aldrig haft bråttom i sitt liv, han har någon som ser till att han är i tid och är han mot all förmodan inte det så kan han skylla på någon, lämpligtvis hans anabola farsa eller feta morsa. Jag hade bråttom till jobbet, jag har nämligen ingen som följer mig dit och skyddar mig från faror som bilar och gubbar med godis. Denna pojke skuttade framför mig, och jag var stressad, ack så stressad. Så fort jag tog ett steg åt sidan för att gå om honom studsade han dit. Han lekte med plattorna på marken, kan gissa att det var inte-nudda-streck-leken. Att leka den betyder att man tar små, små steg. Jag var som sagt stressad, så pang och där låg han. Jag hoppas han ligger där än idag... Sabla barn!

Så var det med det.

HoeJoe

Energimätaren tickar sakta neråt

Jag har tidigare skrivit om medlemsvärvare som springer runt på stan och pratar med folk för att få medlemmar eller pengar till sin organisation. Under julen nu har dom varit hysteriska. Jag har på senare tid blivit en tidsoptimist vilket resulterar i att jag ofta är ett par minuter sen till jobbet, eller precis hinner. Som väntat är det mycket folk på stan under juletid och då jag jobbar i stan måste jag gå igenom alla människor eftersom dom såsar sig fram. Nästan varje dag kom det fram någon kille eller tjej som ville "ta någon minut" från mig och jag svarade ärligt att jag hade väldigt bråttom till jobbet, dom gav sig dock inte utan samma personer kom fram nästa dag, och nästa dag och nästa dag. Tillslut började jag se min väg genom stan som en utmaning, som ett TV-spel. Varje stopp jag gjorde resulterade i att min "Energimätare" började ticka neråt, fällorna är dels medlemsvärvare men också personer i rullstol, med rullator, med barnvagn, äldre som går välsigt sakta osv. Eftersom jag spelar detta TV-spel rätt mycket har jag snart blivit expert på hur man kommer till nästa level(undviker medlemsvärvare). Här är mina små trix:

• Gå bakom en väldigt tjock person så syns du inte.
• Gå bakom flera personer så haffas dom istället.
• Snabbt ta upp telefonen och låtsas att det ringer "Heej! Ja, nej du jag har verkligen inte haft tid.. ska kolla på det i eftermiddag..".
• Stirra in i skyltfönster och tycka att det är intressanta affärer.
• Hoppa in i en affär och gömma dig (detta är dock bara om man har tid och troligtvis stöter du på samma medlemsvärvare så fort du går ut igen).

Det finns säkert oändligt många fler saker. Dessa har iaf hjälpt mig en del, och plus att mitt spel har gjort det hela lite roligare att gå till jobbet. Testa du också! ;)

Så var det med det.

HoeJoe

Ont, det gör ont

Jag är så trött på busschaufförer! Ofta väldigt tråkiga på sitt jobb men det orkar jag inte ens bry mig om då man oftast bara ser dom under två sekunder per resa. Dock förstår jag inte deras hets med att bara köra iväg utan att folk har satt sig ner! Igår åkte jag buss, och visst jag gick ganska långt bak i bussen, men dom kör alltid innan man hunnit sätta sig. Detta resulterade i att jag precis ska sätta mig när chauffören gasar på och jag dunkar i låret på något vänster. Idag har jag ont och svär över busschaufförer.
Jag tänker ofta på det när jag ser äldre gå på bussen,att dom inte ens bryr sig då. Skämmes ta mej faan! Eller när det kommer en person med barn/barnvagn. Jag är ju ung och frisk (peppar, peppar), jag klarar mig rätt fint, tycker mest synd om dom som har det lite svårare att gå..

Så var det med det.

HoeJoe


För övrigt har jag nu skaffat mig en bilddagbok för den som finner det intressant. Mest har jag den för att fördriva tiden då jag inte jobbar. Bilderna hittar du här.

"Jag tycker att du är jobbig!"

Två saker.

Vi börjar med Swedbanks uppkoppling till internetbanken, eller vad det är dom sysslar med. Tydligen är den webbläsaren jag använder inte tillräckligt säker när jag ska logga in så jag kan inte betala över internet. Det har jag iofs löst på så sätt att jag (smart som jag är) använder en annan webbläsare när jag ska betala något över internet. Det är dock så att jag glömmer av mig ibland och när jag sitter med en beställning och sista steget är att betala så går det inte! Jag blir lika förbannad varje gång!Ibland är det faktiskt en himla process att styra med beställningar. Nu skulle jag köpa tågbiljetter och då får man tusen frågor, man ska logga in, det är telefonnummer hit och dit så där kan jag sitta och knappa, Förgäves! Någon som vet varför min webbläsare inte fungerar? Vem är det som är dålig, banken eller jag?

Det var dagens I-landsproblem, vidare till nästa.

Jag har tidigare skrivit lite om hur det är att jobba med service, men det finns så mycket att berätta. Jag har tagit ett litet steg åt sidan och jobbar just nu som butikssäljare. Följande händer idag (när jag inte riktigt är i form):

En man runt 50 år kommer in i butiken och kikar runt. Efter en stund tar jag kontakt för att känna av vad han söker.

Jag: Hallå Hallå!
Mannen: Jag ska ha tvåål! Som luktar gott!
Jag: Men oh, det har vi mängder av!
Mannen: Det vet jag väl, behöver du inte stå och säga!
Jag: Nehe, nej nej, här har vi dom iaf.

Jag visar "herren" till tvålarna och förklarar att det är rea på vissa.

Mannen: Jaja, men det skiter jag i. Nått som luktar gott.

Jag visar ett par sen går jag därifrån och låter mannen vara ifred en stund. Han kommer fram till kassan och slänger upp tre tvålar han valt ut. Jag väger tvålarna och slår in dom i papper, mannen går runt i butiken under tiden och kikar på annat. Sen träder han fram efter en stund och då hade jag påbörjat en grej på datorn som tog mig 10 sek att göra klart och i ett försök att "underhålla" mannen tar jag till orda.

Jag: Har du haft en bra jul då?
Mannen: DU, det ska Du skita fullständigt i!!

Jag blev så otroligt paff att jag fnissade lite och nickade och bad om ursäkt. Varpå mannen börjar berätta om sin katt (dessa katter?!) och hur många julklappar den fick. I vilket fall, när jag då precis tänkte att jag skulle slippa honom frågar han om massageoljor. Jag går ut på golvet och visar honom.

Jag: Den här tycker jag är väldigt trevlig, den luktar persika.
Mannen: Det bryr väl för faan inte jag mig om vad du gillar eller inte!!
Jag: Okeej, men jag ville bara ge dig tips..
Mannen: Jaja.

Här har jag frusit till lite då han snäst av mig ett par gånger, och det är inte likt mig. Jag står där en kort, kort stund och försöker försiktigt hjälpa honom med att välja olja.

Mannen: Jag tycker att du är jobbig! Ja det gör jag!

Då fick jag nog, hade jag varit piggare hade jag varit taskig tillbaka men...

Mannen: Det tycker väl du att jag också är iofs, hö hö.
Jag: -- menande tystnad --
Mannen: Fast det får du förståss inte säga till kunder.
Jag: Mjee.. men.. nej du är inte... jobbig. Men känner du så ska jag gå nu och lämna dig ifred! Du kan välja olja själv, eller varför inte göra ett försök med min kollega här?! Fråga henne om oljorna, hon är förhoppningsvis myycket trevligare än jag. Seså, där står hon, jag lämnar dig nu.

Sen gick jag bakom kassan och stirrade tomt en stund tills jag kom på att jag var förbannad på honom.

Så var det med det.

HoeJoe